publicerad: 2015
flamländska
flam|ländska
substantiv
~n ‑ländskor 1 knappast pl.; en variant av nederländska som talas i Flandern2 kvinna från Flandern
| Singular | |
|---|---|
| en flamländska | obestämd form |
| en flamländskas | obestämd form genitiv |
| flamländskan | bestämd form |
| flamländskans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| flamländskor | obestämd form |
| flamländskors | obestämd form genitiv |
| flamländskorna | bestämd form |
| flamländskornas | bestämd form genitiv |


