fråga1fråga
substantiv
~n frågor 1 ärende, diskussionspunkt2 begäran om upplysning – De flesta sammansättn. med fråge- hör till 1fråga 2.| Singular |
|---|
| en fråga | obestämd form |
| en frågas | obestämd form genitiv |
| frågan | bestämd form |
| frågans | bestämd form genitiv |
| Plural |
|---|
| frågor | obestämd form |
| frågors | obestämd form genitiv |
| frågorna | bestämd form |
| frågornas | bestämd form genitiv |
2fråga
verb
~de ~t | Finita former |
|---|
| frågar | presens aktiv |
| frågas | presens passiv |
| frågade | preteritum aktiv |
| frågades | preteritum passiv |
| fråga | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att fråga | infinitiv aktiv |
| att frågas | infinitiv passiv |
| har/hade frågat | supinum aktiv |
| har/hade frågats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| frågande |
| Perfekt particip |
|---|
| en frågad + substantiv |
| ett frågat + substantiv |
| den/det/de frågade + substantiv |
fråga efter
• fråga efter el. efterfråga en vara – I fråga efter kan efter vara obetonat. fråga sig för
• fråga sig för el. förfråga sig om ngt försöka ta reda på ngtInfinita formeratt fråga sig förinfinitiv aktivPresens participsig förfrågandePerfekt participen sig förfrågad + substantivett sig förfrågat + substantivden/det/de sig förfrågade + substantiv
fråga ut
• fråga ut el. utfråga ngn
