publicerad: 2015
frukta
frukta
verb
~de ~t • känna vördnad för; vara rädd för: frukta Gud; frukta för sitt liv vara rädd för att bli dödad
Finita former | |
---|---|
fruktar | presens aktiv |
fruktas | presens passiv |
fruktade | preteritum aktiv |
fruktades | preteritum passiv |
frukta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att frukta | infinitiv aktiv |
att fruktas | infinitiv passiv |
har/hade fruktat | supinum aktiv |
har/hade fruktats | supinum passiv |
Presens particip | |
fruktande | |
Perfekt particip | |
en fruktad + substantiv | |
ett fruktat + substantiv | |
den/det/de fruktade + substantiv |