publicerad: 2015
funktionshinder
funkt·ions|hinder
substantiv
‑hindret; pl. ~, best. pl. ‑hindren funktion 1 hinder
Singular | |
---|---|
ett funktionshinder | obestämd form |
ett funktionshinders | obestämd form genitiv |
funktionshindret | bestämd form |
funktionshindrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
funktionshinder | obestämd form |
funktionshinders | obestämd form genitiv |
funktionshindren | bestämd form |
funktionshindrens | bestämd form genitiv |