publicerad: 2015
gälla
gälla
verb
gällde gällt 1 vara giltig; motsvara värdet av; angå, vara av vikt2 ⟨åld.⟩ kastrera
Finita former | |
---|---|
gäller | presens aktiv |
gälls (gälles) | presens passiv |
gällde | preteritum aktiv |
gälldes | preteritum passiv |
gäll | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att gälla | infinitiv aktiv |
att gällas | infinitiv passiv |
har/hade gällt | supinum aktiv |
har/hade gällts | supinum passiv |
Presens particip | |
gällande | |
Perfekt particip | |
en gälld + substantiv | |
ett gällt + substantiv | |
den/det/de gällda + substantiv |