publicerad: 2015
garnityr
garn·it·yr
[‑y´r]
substantiv
~et; pl. ~ • garnering; uppsättning äv. av personer, sats
Singular | |
---|---|
ett garnityr | obestämd form |
ett garnityrs | obestämd form genitiv |
garnityret | bestämd form |
garnityrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
garnityr | obestämd form |
garnityrs | obestämd form genitiv |
garnityren | bestämd form |
garnityrens | bestämd form genitiv |