publicerad: 2015
genombrott
gen·om|brott
substantiv
~et; pl. ~ • få sitt genombrott plötsligt bli känd och uppmärksammad
Singular | |
---|---|
ett genombrott | obestämd form |
ett genombrotts | obestämd form genitiv |
genombrottet | bestämd form |
genombrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
genombrott | obestämd form |
genombrotts | obestämd form genitiv |
genombrotten | bestämd form |
genombrottens | bestämd form genitiv |