publicerad: 2015
gnista
1gnista
substantiv
~n gnistor • glödande partikel – Alla sammansättn. med gnist- hör till 1gnista.
Singular | |
---|---|
en gnista | obestämd form |
en gnistas | obestämd form genitiv |
gnistan | bestämd form |
gnistans | bestämd form genitiv |
Plural | |
gnistor | obestämd form |
gnistors | obestämd form genitiv |
gnistorna | bestämd form |
gnistornas | bestämd form genitiv |
2gnista
verb
~de ~t • ⟨åld.⟩ sända meddelande telegrafiskt
Finita former | |
---|---|
gnistar | presens aktiv |
gnistas | presens passiv |
gnistade | preteritum aktiv |
gnistades | preteritum passiv |
gnista | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att gnista | infinitiv aktiv |
att gnistas | infinitiv passiv |
har/hade gnistat | supinum aktiv |
har/hade gnistats | supinum passiv |
Presens particip | |
gnistande | |
Perfekt particip | |
en gnistad + substantiv | |
ett gnistat + substantiv | |
den/det/de gnistade + substantiv |