publicerad: 2015
grisöra
gris|öra
substantiv
~t; pl. ‑öron, best. pl. ‑öronen • ofta i pl.; ofta som hundmat
Singular | |
---|---|
ett grisöra | obestämd form |
ett grisöras | obestämd form genitiv |
grisörat | bestämd form |
grisörats | bestämd form genitiv |
Plural | |
grisöron | obestämd form |
grisörons | obestämd form genitiv |
grisöronen | bestämd form |
grisöronens | bestämd form genitiv |