publicerad: 2015
gryt
gryt
substantiv
~et; pl. ~ 1 lya: grävlingens gryt2 mark med lösa stenar, stenröse
Singular | |
---|---|
ett gryt | obestämd form |
ett gryts | obestämd form genitiv |
grytet | bestämd form |
grytets | bestämd form genitiv |
Plural | |
gryt | obestämd form |
gryts | obestämd form genitiv |
gryten | bestämd form |
grytens | bestämd form genitiv |