publicerad: 2015
högvördighet
hög|vörd·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨åld.⟩ Hans högvördighet förr om högre präster
Singular | |
---|---|
en högvördighet | obestämd form |
en högvördighets | obestämd form genitiv |
högvördigheten | bestämd form |
högvördighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
högvördigheter | obestämd form |
högvördigheters | obestämd form genitiv |
högvördigheterna | bestämd form |
högvördigheternas | bestämd form genitiv |