publicerad: 2015
halster
halster
[hal´ster]
substantiv
halstret; pl. ~, best. pl. halstren 1 galler att steka på över öppen eld2 ett tortyrredskap i äldre tid
Singular | |
---|---|
ett halster | obestämd form |
ett halsters | obestämd form genitiv |
halstret | bestämd form |
halstrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
halster | obestämd form |
halsters | obestämd form genitiv |
halstren | bestämd form |
halstrens | bestämd form genitiv |