publicerad: 2015
halta
halta
verb
~de ~t • vara halt, linka; bildl. vackla, vara bristfällig: jämförelsen haltar
Finita former | |
---|---|
haltar | presens aktiv |
haltas | presens passiv |
haltade | preteritum aktiv |
haltades | preteritum passiv |
halta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att halta | infinitiv aktiv |
att haltas | infinitiv passiv |
har/hade haltat | supinum aktiv |
har/hade haltats | supinum passiv |
Presens particip | |
haltande |