publicerad: 2015
helsike
hel·sike
el. hel·sicke
[hel`‑]
substantiv
~t ~n • ett milt kraftuttr.; gå åt helsike misslyckas helt
Singular | |
---|---|
ett helsike (ett helsicke) | obestämd form |
ett helsikes (ett helsickes) | obestämd form genitiv |
helsiket (helsicket) | bestämd form |
helsikets (helsickets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
helsiken (helsicken) | obestämd form |
helsikens (helsickens) | obestämd form genitiv |
helsikena (helsickena) | bestämd form |
helsikenas (helsickenas) | bestämd form genitiv |