publicerad: 2015
husförhör
hus|för·hör
substantiv
~et; pl. ~ • av präst i äldre tid, på kristendomens grunder
Singular | |
---|---|
ett husförhör | obestämd form |
ett husförhörs | obestämd form genitiv |
husförhöret | bestämd form |
husförhörets | bestämd form genitiv |
Plural | |
husförhör | obestämd form |
husförhörs | obestämd form genitiv |
husförhören | bestämd form |
husförhörens | bestämd form genitiv |