publicerad: 2015
igenkänna
i·gen|känna
verb
‑kände, ‑känt, ‑känd n. ‑känt, pres. ‑känner • uppfatta som bekant: igenkänna el. vanl. känna igen ngn
| Finita former | |
|---|---|
| igenkänner | presens aktiv |
| igenkänns (igenkännes) | presens passiv |
| igenkände | preteritum aktiv |
| igenkändes | preteritum passiv |
| igenkänn | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att igenkänna | infinitiv aktiv |
| att igenkännas | infinitiv passiv |
| har/hade igenkänt | supinum aktiv |
| har/hade igenkänts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| igenkännande | |
| Perfekt particip | |
| en igenkänd + substantiv | |
| ett igenkänt + substantiv | |
| den/det/de igenkända + substantiv | |
| den igenkände + maskulint substantiv | |


