publicerad: 2015
igenkänna
i·gen|känna
verb
‑kände, ‑känt, ‑känd n. ‑känt, pres. ‑känner • uppfatta som bekant: igenkänna el. vanl. känna igen ngn
Finita former | |
---|---|
igenkänner | presens aktiv |
igenkänns (igenkännes) | presens passiv |
igenkände | preteritum aktiv |
igenkändes | preteritum passiv |
igenkänn | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att igenkänna | infinitiv aktiv |
att igenkännas | infinitiv passiv |
har/hade igenkänt | supinum aktiv |
har/hade igenkänts | supinum passiv |
Presens particip | |
igenkännande | |
Perfekt particip | |
en igenkänd + substantiv | |
ett igenkänt + substantiv | |
den/det/de igenkända + substantiv | |
den igenkände + maskulint substantiv |