publicerad: 2015
imperfekt
im·per·fekt
el. im·per·fekt·um
substantiv
imperfektet imperfekter • en verbform för förfluten tid, preteritum t.ex. kastade av kasta
Singular | |
---|---|
ett imperfekt (ett imperfektum) | obestämd form |
ett imperfekts (ett imperfektums) | obestämd form genitiv |
imperfektet | bestämd form |
imperfektets | bestämd form genitiv |
Plural | |
imperfekter | obestämd form |
imperfekters | obestämd form genitiv |
imperfekterna | bestämd form |
imperfekternas | bestämd form genitiv |