publicerad: 2015
inälva
in|älva
substantiv
~n ‑älvor • mest i pl.; t.ex. lever, njurar (hos djur el. människor)
Singular | |
---|---|
en inälva | obestämd form |
en inälvas | obestämd form genitiv |
inälvan | bestämd form |
inälvans | bestämd form genitiv |
Plural | |
inälvor | obestämd form |
inälvors | obestämd form genitiv |
inälvorna | bestämd form |
inälvornas | bestämd form genitiv |