SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
incident
in·­cid·­ent [‑en´t] substantiv ~en ~er störande händelse; till­bud; olycks­händelse
Singular
en incidentobestämd form
en incidentsobestämd form genitiv
incidentenbestämd form
incidentensbestämd form genitiv
Plural
incidenterobestämd form
incidentersobestämd form genitiv
incidenternabestämd form
incidenternasbestämd form genitiv