publicerad: 2015
inlåta
in|låta
verb
‑lät, ‑låtit, pres. ‑låter • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
inlåter | presens aktiv |
inlät | preteritum aktiv |
inlåt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att inlåta | infinitiv aktiv |
har/hade inlåtit | supinum aktiv |
Presens particip | |
inlåtande |
inlåta sig
• börja ägna sig åt; börja ha förbindelse med: inlåta sig i ngt; inlåta sig med ngnOrdform(er) inlåta sig