publicerad: 2015
integritet
integr·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • orubbat tillstånd; okränkbarhet; oberoende
Singular | |
---|---|
en integritet | obestämd form |
en integritets | obestämd form genitiv |
integriteten | bestämd form |
integritetens | bestämd form genitiv |