publicerad: 2015
intelligens
intel·lig·ens
[‑ligen´s]
substantiv
~en ~er 1 förstånd, begåvning2 intelligent person; de intellektuella i ett land – Alla sammansättn. med intelligens- hör till intelligens 1.
Singular | |
---|---|
en intelligens | obestämd form |
en intelligens | obestämd form genitiv |
intelligensen | bestämd form |
intelligensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
intelligenser | obestämd form |
intelligensers | obestämd form genitiv |
intelligenserna | bestämd form |
intelligensernas | bestämd form genitiv |
SAOL
Alfabetisk lista