publicerad: 2015
interpolation
inter·pol·at·ion
substantiv
~en ~er • särsk. till interpolera 2
Singular | |
---|---|
en interpolation | obestämd form |
en interpolations | obestämd form genitiv |
interpolationen | bestämd form |
interpolationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
interpolationer | obestämd form |
interpolationers | obestämd form genitiv |
interpolationerna | bestämd form |
interpolationernas | bestämd form genitiv |