publicerad: 2015
jäklighet
jäkl·ig·het
hellre än djäkl·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ jäklig
Singular | |
---|---|
en jäklighet (en djäklighet) | obestämd form |
en jäklighets (en djäklighets) | obestämd form genitiv |
jäkligheten (djäkligheten) | bestämd form |
jäklighetens (djäklighetens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
jäkligheter (djäkligheter) | obestämd form |
jäkligheters (djäkligheters) | obestämd form genitiv |
jäkligheterna (djäkligheterna) | bestämd form |
jäkligheternas (djäkligheternas) | bestämd form genitiv |