publicerad: 2015
jämmer
jämmer
[jäm´er]
substantiv
~n el. jämret • till jämra
Singular | |
---|---|
en jämmer (ett jämmer) | obestämd form |
en jämmers (ett jämmers) | obestämd form genitiv |
jämmern (jämret) | bestämd form |
jämmerns (jämrets) | bestämd form genitiv |