publicerad: 2015
jäsning
jäs·ning
substantiv
~en ~ar • till jäsa 1
Singular | |
---|---|
en jäsning | obestämd form |
en jäsnings | obestämd form genitiv |
jäsningen | bestämd form |
jäsningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
jäsningar | obestämd form |
jäsningars | obestämd form genitiv |
jäsningarna | bestämd form |
jäsningarnas | bestämd form genitiv |