publicerad: 2015
jordgubbe
jord|gubbe
substantiv
~n ‑gubbar • ett bär: jordgubbar med vispgrädde
Singular | |
---|---|
en jordgubbe | obestämd form |
en jordgubbes | obestämd form genitiv |
jordgubben | bestämd form |
jordgubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
jordgubbar | obestämd form |
jordgubbars | obestämd form genitiv |
jordgubbarna | bestämd form |
jordgubbarnas | bestämd form genitiv |