kämpakämpa
verb
~de ~t • strida; till 1kamp – I sammansättn. kämpa-; vissa sammansättn. med kämpa- kan också tänkas höra till kämpe 1.| Finita former |
|---|
| kämpar | presens aktiv |
| kämpas | presens passiv |
| kämpade | preteritum aktiv |
| kämpades | preteritum passiv |
| kämpa | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att kämpa | infinitiv aktiv |
| att kämpas | infinitiv passiv |
| har/hade kämpat | supinum aktiv |
| har/hade kämpats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| kämpande |
kämpa ner
• besegra efter hård kamp: kämpa ner el. nedkämpa ngn/ngt| Infinita former |
|---|
| att kämpa ner | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| nerkämpande |
kämpa till sig
• han lyckades kämpa till sig el. tillkämpa sig segern| Infinita former |
|---|
| att kämpa till sig | infinitiv aktiv |
