publicerad: 2015
köl
köl
substantiv
~en ~ar • längsgående, stabiliserande mittparti av fartygs botten
Singular | |
---|---|
en köl | obestämd form |
en köls | obestämd form genitiv |
kölen | bestämd form |
kölens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kölar | obestämd form |
kölars | obestämd form genitiv |
kölarna | bestämd form |
kölarnas | bestämd form genitiv |