publicerad: 2015
könsidentitet
köns|id·ent·itet
substantiv
~en ~er • till identitet 2 kön
Singular | |
---|---|
en könsidentitet | obestämd form |
en könsidentitets | obestämd form genitiv |
könsidentiteten | bestämd form |
könsidentitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
könsidentiteter | obestämd form |
könsidentiteters | obestämd form genitiv |
könsidentiteterna | bestämd form |
könsidentiteternas | bestämd form genitiv |