publicerad: 2015
köp
köp
substantiv
~et; pl. ~ • på köpet gratis utöver det köpta, dessutom; till på köpet dessutom, till råga på allt – I sammansättn. köp-, köpe-.
Singular | |
---|---|
ett köp | obestämd form |
ett köps | obestämd form genitiv |
köpet | bestämd form |
köpets | bestämd form genitiv |
Plural | |
köp | obestämd form |
köps | obestämd form genitiv |
köpen | bestämd form |
köpens | bestämd form genitiv |