publicerad: 2015
körkort
kör|kort
substantiv
~et; pl. ~ • för bil m.m.; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
ett körkort | obestämd form |
ett körkorts | obestämd form genitiv |
körkortet | bestämd form |
körkortets | bestämd form genitiv |
Plural | |
körkort | obestämd form |
körkorts | obestämd form genitiv |
körkorten | bestämd form |
körkortens | bestämd form genitiv |