publicerad: 2015
körsla
körsla
substantiv
~n körslor • mest i pl.; körning, forsling
Singular | |
---|---|
en körsla | obestämd form |
en körslas | obestämd form genitiv |
körslan | bestämd form |
körslans | bestämd form genitiv |
Plural | |
körslor | obestämd form |
körslors | obestämd form genitiv |
körslorna | bestämd form |
körslornas | bestämd form genitiv |