publicerad: 2015
kadmium
kadmi·um
[kad´mi‑]
substantiv
~et el. kadmiet el. ~ • en metall
Singular | |
---|---|
ett kadmium | obestämd form |
ett kadmiums | obestämd form genitiv |
kadmiumet (kadmiet, kadmium) | bestämd form |
kadmiumets (kadmiets, kadmiums) | bestämd form genitiv |