publicerad: 2015
kapucin
kapuc·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er 1 medlem av kapucinorden2 en apa – De flesta sammansättn. med kapucin- hör till kapucin 1.
Singular | |
---|---|
en kapucin | obestämd form |
en kapucins | obestämd form genitiv |
kapucinen | bestämd form |
kapucinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kapuciner | obestämd form |
kapuciners | obestämd form genitiv |
kapucinerna | bestämd form |
kapucinernas | bestämd form genitiv |