publicerad: 2015
karbin
karb·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • kortpipigt gevär
Singular | |
---|---|
en karbin | obestämd form |
en karbins | obestämd form genitiv |
karbinen | bestämd form |
karbinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
karbiner | obestämd form |
karbiners | obestämd form genitiv |
karbinerna | bestämd form |
karbinernas | bestämd form genitiv |