publicerad: 2015
klängranka
kläng|ranka
substantiv
~n ‑rankor • en växt; bildl. efterhängsen person
| Singular | |
|---|---|
| en klängranka | obestämd form |
| en klängrankas | obestämd form genitiv |
| klängrankan | bestämd form |
| klängrankans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| klängrankor | obestämd form |
| klängrankors | obestämd form genitiv |
| klängrankorna | bestämd form |
| klängrankornas | bestämd form genitiv |


