publicerad: 2015
klängranka
kläng|ranka
substantiv
~n ‑rankor • en växt; bildl. efterhängsen person
Singular | |
---|---|
en klängranka | obestämd form |
en klängrankas | obestämd form genitiv |
klängrankan | bestämd form |
klängrankans | bestämd form genitiv |
Plural | |
klängrankor | obestämd form |
klängrankors | obestämd form genitiv |
klängrankorna | bestämd form |
klängrankornas | bestämd form genitiv |