publicerad: 2015
klientel
kli·ent·el
[‑e´l]
substantiv
~et; pl. ~ 1 kundkrets t.ex. hos advokat2 ⟨vard.⟩ grupp av utslagna personer
Singular | |
---|---|
ett klientel | obestämd form |
ett klientels | obestämd form genitiv |
klientelet | bestämd form |
klientelets | bestämd form genitiv |
Plural | |
klientel | obestämd form |
klientels | obestämd form genitiv |
klientelen | bestämd form |
klientelens | bestämd form genitiv |