publicerad: 2015
koagel
koagel
[koa´gel]
substantiv
koaglet; pl. ~, best. pl. koaglen • koagulerat ämne
Singular | |
---|---|
ett koagel | obestämd form |
ett koagels | obestämd form genitiv |
koaglet | bestämd form |
koaglets | bestämd form genitiv |
Plural | |
koagel | obestämd form |
koagels | obestämd form genitiv |
koaglen | bestämd form |
koaglens | bestämd form genitiv |