publicerad: 2015
koexistens
ko·ex·ist·ens
[‑en´s]
substantiv
~en • samtidig tillvaro, samexistens
Singular | |
---|---|
en koexistens | obestämd form |
en koexistens | obestämd form genitiv |
koexistensen | bestämd form |
koexistensens | bestämd form genitiv |