publicerad: 2015
kolbärare
kol|bär·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bärarna 1kol bärare
Singular | |
---|---|
en kolbärare | obestämd form |
en kolbärares | obestämd form genitiv |
kolbäraren | bestämd form |
kolbärarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kolbärare | obestämd form |
kolbärares | obestämd form genitiv |
kolbärarna | bestämd form |
kolbärarnas | bestämd form genitiv |