publicerad: 2015
kollegium
kol·legi·um
[‑le´gi‑ el. ‑le`gi‑]
substantiv
kollegiet kollegier • äldre ämbetsverk el. institution där beslut fattades gemensamt; sammanträde med en skolas lärarpersonal – I sammansättn. kollegie-.
Singular | |
---|---|
ett kollegium | obestämd form |
ett kollegiums | obestämd form genitiv |
kollegiet | bestämd form |
kollegiets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kollegier | obestämd form |
kollegiers | obestämd form genitiv |
kollegierna | bestämd form |
kollegiernas | bestämd form genitiv |