publicerad: 2015
kollra
kollra
[kål`ra]
verb
~de ~t • tills. med bort:
Finita former | |
---|---|
kollrar | presens aktiv |
kollras | presens passiv |
kollrade | preteritum aktiv |
kollrades | preteritum passiv |
kollra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kollra | infinitiv aktiv |
att kollras | infinitiv passiv |
har/hade kollrat | supinum aktiv |
har/hade kollrats | supinum passiv |
Presens particip | |
kollrande |
kollra bort
• förvirra, göra virrigInfinita former att kollra bort infinitiv aktiv Presens particip bortkollrande