publicerad: 2015
kondolera
kon·dol·era
verb
~de ~t • framföra sitt deltagande i ngns sorg t.ex. vid dödsfall; jfr kondoleans
Finita former | |
---|---|
kondolerar | presens aktiv |
kondoleras | presens passiv |
kondolerade | preteritum aktiv |
kondolerades | preteritum passiv |
kondolera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kondolera | infinitiv aktiv |
att kondoleras | infinitiv passiv |
har/hade kondolerat | supinum aktiv |
har/hade kondolerats | supinum passiv |
Presens particip | |
kondolerande |