publicerad: 2015
konfektyr
kon·fekt·yr
[‑y´r]
substantiv
~en ~er • finare mindre bakverk; kanderad frukt; mest i pl. sötsaker, konfekt
Singular | |
---|---|
en konfektyr | obestämd form |
en konfektyrs | obestämd form genitiv |
konfektyren | bestämd form |
konfektyrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konfektyrer | obestämd form |
konfektyrers | obestämd form genitiv |
konfektyrerna | bestämd form |
konfektyrernas | bestämd form genitiv |