publicerad: 2015
korn
korn
substantiv
~et; pl. ~ 1 smula, flarn2 ett sädesslag3 riktmedel på handeldvapen4 av samma skrot och korn av samma dåliga sort – I sammansättn. korn-; vissa sammansättn. har svävande tillhörighet (ofta korn 1 el. korn 2).
Singular | |
---|---|
ett korn | obestämd form |
ett korns | obestämd form genitiv |
kornet | bestämd form |
kornets | bestämd form genitiv |
Plural | |
korn | obestämd form |
korns | obestämd form genitiv |
kornen | bestämd form |
kornens | bestämd form genitiv |