publicerad: 2015
kråka
kråka
substantiv
~n kråkor • en fågel
Singular | |
---|---|
en kråka | obestämd form |
en kråkas | obestämd form genitiv |
kråkan | bestämd form |
kråkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kråkor | obestämd form |
kråkors | obestämd form genitiv |
kråkorna | bestämd form |
kråkornas | bestämd form genitiv |