publicerad: 2015
kran
kran
substantiv
~en ~ar 1 lyftkran; vattenkran2 ⟨vard.⟩ näsa – Alla sammansättn. med kran- hör till kran 1.
Singular | |
---|---|
en kran | obestämd form |
en krans | obestämd form genitiv |
kranen | bestämd form |
kranens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kranar | obestämd form |
kranars | obestämd form genitiv |
kranarna | bestämd form |
kranarnas | bestämd form genitiv |