publicerad: 2015
kritiker
krit·ik·er
[kri´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ 1 granskare, anmälare av konst, musik, litteratur etc.2 person som klandrar ngn/ngt – Alla sammansättn. med kritiker- hör till kritiker 1.
Singular | |
---|---|
en kritiker | obestämd form |
en kritikers | obestämd form genitiv |
kritikern | bestämd form |
kritikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kritiker | obestämd form |
kritikers | obestämd form genitiv |
kritikerna | bestämd form |
kritikernas | bestämd form genitiv |