krypakrypa
verb
kröp, krupit, pres. kryper • förflytta sig med en stor del av kroppen längs underlaget; bildl. visa underdånighet: krypa för överheten| Finita former |
|---|
| kryper | presens aktiv |
| kryps (krypes) | presens passiv |
| kröp | preteritum aktiv |
| kröps | preteritum passiv |
| kryp | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att krypa | infinitiv aktiv |
| att krypas | infinitiv passiv |
| har/hade krupit | supinum aktiv |
| har/hade krupits | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| krypande |
krypa ihop
• göra sig så liten som möjligt| Infinita former |
|---|
| att krypa ihop | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| ihopkrypande |
